Malte Mårtensson

Malte "Svarta blixten" Mårtensson

HIF:aren Malte Mårtensson föddes den 24:e september år 1916. Han fostrades i HAIS som då höll till på sin gamla plan vid Munkavägen.Säsongen 1934/35 kom han till HIF och spelade fram till 1953, det blev totalt 612 A-lagsmatcher i HIF för den legendariske högeryttern.
Han ska ha haft en blixtrande snabbhet blandat med en stor teknik, påhittighet och en mycket fin bollbehandling.Efter spelarkarriären har han bl a suttit i HIF:s styrelse och varit lagledare för A, B och ungdomslaget. Malte följde HIF livet ut, även efter att han blivit blind, hans fru Inez refererade då matcherna till honom på Olympia.Till yrket var Malte anställd på Elektromekano. Malte Mårtensson gick ur tiden den 22 april 1973.

Nedan följer en artikel som journalisten GeBe Andersson skrev om Malte i HIF journalen 1991.

"Tiden susar iväg. Nu, 1991, är det 50 år sedan Malte Mårtensson, en av Helsingborgs främsta idrottsprofiler genom tiderna, torpederade Hitler-Tyskland. Året var 1942. Kriget pågick och Europa stod i brand. Då hände följande: Sveriges fotbollslandslag mötte tyskarna på OS-stadion i Berlin. Fem år tidigare hade vår blå-gula elva fått en lektion på samma arena: 0-5 i baken. Skulle det bli en ny skräll? Mycket talade för det. Tyskarna satte sig snabbt i respekt genom att göra två mål. Skytt var Helmut Schön, sedermera UK-diktator. Men..."Gravis" Carlsson, Malte Mårtensson och våra övriga vikingar visade att det svenska stålet biter. Man inte bara kvitterade till 2-2, Sverige skakade hela fotbolls-Europa med att besegra Tyskland med 3-2.

Gav svar på tal.

Den som fick tyskarna på fall var HIF-legendaren Malte Mårtensson, som fick iväg en rungande projektil från långt håll. Jublet i Berlins OS-stadion hade tonat ned successivt för att helt "dö", när "Svarta Blixten" slog till. "Som en atombomb", sa "Gravis" om skottet några år senare. Krigsinvaliderna låg runt hela planen. Man slog efter Malte med sina kryckor och skrek: - Djävla zigenare! Djävla zigenare! Helsingborgssonen gav svar på tal genom sitt "idiotmål", som står skrivet med guldbokstäver i svensk fotbollshistoria. Maltes livs fullträff var även en skön revansch för utklassningen 1937 - Malte var med också då.

Fyra stora händelser i hans rika idrottsliv har jag valt att ge extra utrymme. Den ena har jag här satt på pränt. Nu följer nummer två.

Dubbelt hat trick

1941 var året då guld regnade över HIF, serieseger och cupvinst. Ja, de blev även skånska mästare. I Svenska cupen, som instiftades nämnda år, bjöd Malte på fotbollshistoria. HIF gick fram likt en slåttermaskin: Uddevalla 6-1, Vaggeryd 8-2, Landskrona BoIS 9-0.

När Degerfors gästade Olympia var det spännande värre, HIF-fansen seglade på moln. Det ösregnade under hela cupsemifinalen. Malte var emellertid på strålande humör - han öste in HIF:s samtliga sex mål! Svarade alltså för ett dubbelt hat trick. Degerfors förlorade med 2-6.

Den repliksäkre och glade garconen förklarade det hela så här: - Fick jag rätt slag på bollen, blev det mål. Och fick jag fel slag, så blev det också mål. Inte konstigt att det blev sex "sylar"!

Unika hyllningar

Ärade Olympia-besökare, många av ni äldre minns väl målfyrverkeriet? Parkamraten Gunnar Anderberg serverade läckra "mackor" så det var en fröjd. Vingspelet var i klass med det som bjöds av 20- och 30-talets konstnärer Albin Dahl/Knutte Kroon. På väg hem till cupfinalen mot Sleipner i Stockholm var HIF-facit 29-5!!! Segern mot norrcopensarna (3-1) gav nytt guld plus Rundturens medalj. Året 1941 är etsat i minnet för alltid! Så snabbt över till en annan Malte-händelse av dignitet. Jag åsyftar dubbelfirandet av hans 500:e A-lagsmatch. Det RIKTIGA jubileet inträffade egentligen den 20 november 1949. Då mötte HIF Vietnams landslag i Saigon och segrade med 2-1. När slaget var över, lagerkransades jubilaren. 17 000 gulingar hade mött upp. På hemmaplan hyllades Malte den 26 maj 1950, han spelade då sin 522:a match. Motståndare var Malmö FF och resultatet blev 2-2. Skånederbyt drog 25 099 åskådare, vilket innebar nytt publikrekord. Totalt hyllades Malte därmed av 42 099 åskådare. Fantastiskt!

Han stod inte ensam

Malte var inte bara PLANENS GENTLEMAN - han var även trogen HIF i alla år. Värvarna viftades bort. Vid ett tillfälle sa Malte: Jag har aldrig fått 25 öre av HIF, men...jag har ändå fått mitt genom oförglömliga resor runt om i världen. Dessa väger tungt!

Han är en lirare att minnas. Tragiskt nog drabbades "Mister HIF" av ett oblitt öde vid en bilolycka på väg till en match i Malmö och förlorade synen. Förre sprinterkungen Lennart Strandberg och undertecknad tog initiativ till en fight på Olympia med TV-laget som dragplåster. Det är exakt 25 år sedan, alltså 1966. Guldlaget från OS 1948 med Gunnar Nordahl i täten ställde även upp. Den olycklige Malte måste ha känt, att han stod inte ensam.

Malte var inte bitter

8819 åskådare visade sin sympati för "Svarta Blixten" och hans familj. Stora pengar plockades in som grundplåt till en villa. TV-lagets idoler gick efter fullbordad match till idrottsplatsens utgångar, där man i spannar (!) samlade in ytterligare slantar. Malte inviterade mig till en visit i och för en specialintervju. Jag ställde bland annat frågan: - Känner du bitterhet mot den person som förorsakade olyckan? - Nej, varför det? undrade Malte. Regnet störtade ju ned, och killen kunde inte rå för att bilen slirade.

Där har ni "Svarta Blixten" i ett nötskal. Storsint som människa."

Ge Be Andersson

Nedan följer en text som Ernst-Hugo Järegård skrivit om Malte:

"Att två män med märkbart yttre - den ene en liten svensk kamrer, den andre som nerstigen från Inkafolkets stam - dagligen travade Eneborgsbacken ner och fortsatte längs Södergatan och Södra Storgatan och att de två var två av vår tids största konstnärer - det visste alla i Helsingborg. Och jag ser i minnet de här två männen gå förbi kyrkan, två ensamma män i kvällsskymningen och de går ut ur staden och försvinner bort mot Sofiero. Och jag kan ställa mig själv där i vinterkvällens månsken med kristalliskt klara stjärnor över Olympia och se indianhövdingen Malte Mårtensson och den lille diktaren Birger Sjöberg hand i hand lyfta sig över Helsingborg. Luften fylls av ett sus, ett skri som på söndagsmatcherna och jag tycker mig lyss till min egen barndom. Mitt liv som liten med ett Helsingborg som jag i många enskildheter känner igen"

Text: Philip Frank